Vad händer med kroppen i rymden?

”Livet på jorden har utvecklats för att fungera i de mest skiftande miljöer, från höghöjdsöknar till djuphavsgravar, från permafrost till vulkaniska källor. Bara några få miljöfaktorer är gemensamma för allt jordiskt liv. Dit hör att det har utvecklats för att fungera ihop med jordens gravitation och att det varit väl skyddat mot kosmisk strålning.
Vad händer när vi, efter fyra miljarder års evolution, ändrar dessa förutsättningar och utsätter vår biologi för sådant som tyngdlöshet och galaktiska partikelskurar?
Parallellt med rymdfarten har disciplinen rymdmedicin utvecklats för att besvara sådana frågor.”

Ett av mina roligaste uppdrag den här hösten har just publicerats i Medicinsk Vetenskap nr 4/2023.

Uppdatering:
Nu finns artikeln att läsa på KI:s webb.

Uppdatering 2:
Forskning.se gillade artikeln så nu är den även publicerad där.

Nyfiken på virus!

Hur funkar virus? Lever de? Har de en roll i ekosystemen? Hur bekämpas de? Hur uppstod de från början? Kan de vara nyttiga? Och varför verkar just fladdermöss så ofta vara inblandade i smittspridningen? I artikeln Nyfiken på virus i senaste numret av Medicinsk Vetenskap (#2/2020) reder jag ut detta och mycket mer. Även publicerad på Karolinska Institutets webb.

Kan odlade hjärnor få ångest?

En odlad hjärna. Modern Psykologi nr 11/2017.

”Små cellklumpar, några millimeter stora, flyter omkring i rosa näringslösning. De består av odlade mänskliga hjärnceller som på egen hand organiserat sig till levande hjärnvävnad. Cellerna klumpar ihop sig och förökar sig, kopplar upp sig mot varandra och börjar spontant skicka signaler genom synapserna.

En bit mänsklig hjärna, levande och aktiv, flytande i en skål. Tanken är inte helt behaglig.”

I nyutkomna Modern Psykologi nr 11/2017 skriver jag om forskningen med cerebrala organoider – så kallade minihjärnor. Om varför den är viktig för att förstå den mänskliga hjärnan bättre, och om vi kan vara alldeles säkra på att en bit levande hjärnvävnad inte ligger och har ångest i sin skål?

Backtrav, C. Elegans et al
– en artikel om forskningens doldisar

Har grottat ner mig i forskningens modellorganismer i en artikel som just publicerats på Forskning.se.

”Det finns alltså goda skäl till att den vita labbmusen blivit den allmänna bilden av en djurmodell idag. Men den skymmer en rad andra arter som också blivit oerhört viktiga modeller i forskningen: doldisar som det oansenliga ogräset backtrav, zebrafisken, bananflugan, jästsvampen, bakterien E. coli och rundmasken C. elegans. Enorma resurser satsas världen över på forskning om dessa arter – inte för att de i sig skulle vara intressantare än andra organismer, utan för att de är tacksamma att forska på”

En promenad i ESS:s acceleratortunnel

Mycket intressant studiebesök på ESS och Max IV i Lund igår!

Utsikt över ESS-bygget. Den runda träkonstruktionen i mitten markerar platsen för anläggningens nav, dess mål, där neutronstrålning ska alstras i ett stort block av volfram.

I ESS:s acceleratortunnel kommer protoner att accelereras till 96 procent av ljushastigheten. Tunneln är just färdigställd av entreprenören Skanska och lämnas formellt över till ESS nästa vecka.

Tillträde till strålrör på Max IV!

Klarar vi oss utan Liemannen?

”Men det finns en motberättelse också, om dödens nödvändighet. Den möter vi bland annat i operan Kejsaren av Atlantis, där Döden blir förargad på människorna och inleder en strejk. Kaos utbryter i världen när ingen längre kan dö!”

”Ponera att vi, likt masken C. elegans, kunde bli fem gånger äldre än våra förfäder – vad skulle en sådan femhundraårig livslängd innebära – för den enskilda människan och för mänskligheten? Vore det önskvärt, eller skulle det, som i Kejsaren av Atlantis, leda till kaos och misär? Hur skulle det påverka samhälle och miljö, demografi och familjebildning, kultur och värderingar?”

Bara en liten skara forskare förespråkar radikal livsförlängning, men fler menar att en sådan utveckling kan bli verklighet. I årets första nummer av Forskning & Framsteg försöker jag ta reda på hur en värld med bromsat åldrande skulle fungera.

Om nyttan och riskerna med CRISPR

”Om det skulle vara möjligt att förbättra hela mänskligheten, till exempel öka vår känsla för rättvisa, så har jag svårt att se vad som skulle vara dåligt med det. Så långt är jag beredd att hålla med transhumanisterna. Men om ett kraftfullt genetiskt verktyg skulle släppas fritt på en marknad så är risken att den ekonomiska överklassen på sikt även skulle bli en genetisk överklass. Kanske kognitivt helt överlägsen oss andra. De skulle kunna göra oss till slavar!”

I Medicinsk Vetenskap nr 1/2016 intervjuar jag forskare inom medicin och etik om det nya, revolutionerande genverktyget CRISPR-Cas9.