Publicerad i GS1 Fokus 3/2010
Text: Anders Nilsson

Från 1300-talets Kina till framtiden 2030 – användningen av identifierare har sett olika ut i olika tider. Nu ökar intresset för elektroniska id-märkningar som kan läsas av trådlöst. Fördelar: effektivare flödeskedjor, ökad patientsäkerhet, stärkta konsumenter och mindre miljöbelastning.

Han hette Lu Li och levde i Kina på 1300-talet. Han var inte kejsare, inte konstnär, inte filosof. Att hans namn ändå bevarats till eftervärlden beror på en enda sak: han brände tegel till Nanjings stadsmur. Uppe på terrassen på stadsmurens södra port, Zonghua, kan man fortfarande se hans och andra tegelmästares namn stämplat i tegelstenarna.

Lu Li signerade inte sina tegelstenar för att han var stolt över sitt hantverk, utan för att lagen tvingade honom, skriver den kanadensiska sinologen Timothy Brook. Om en tegelsten visade sig vara av dålig kvalitet visste regimen på det sättet vem som skulle straffas. Och stadsmuren i Nanjing är inte unik. Teglet i Minggravarna visar på samma kinesiska tradition, och nästan två tusen år tidigare hade Qindynastin ställt samma krav på sina vapensmeder. Ett dåligt svärd innebar fara, inte bara för den som stred med det, utan också för den som smitt det.

Användningen av identifierare – det vill säga någon form av id-märkning av en vara – är alltså inget nytt. Men den har, av naturliga skäl, sett olika ut under olika tider. I det småskaliga förindustriella samhället var mycket av handeln lokal och identifierare överflödiga – man visste ju ändå vem i byn som hade tillverkat räfsan, odlat rovorna, slaktat hönan. Hade man synpunkter på kvaliteten gick man tillbaka till vederbörande och klagade.

Sedan kom det moderna samhället med sina välsignelser, sin storskalighet, industrialisering och urbanisering. Det materiella välståndet ökade och konsumtionssamhället tog fart. Samtidigt minskade spårbarheten, då information om insatsvarornas ursprung förlorades på vägen i de nya och mer komplexa distributionskedjorna. Vi hällde upp mjölk från ett tetrapak och drack, utan att veta från vilken bondgård mjölken kom. Och utan att undra så mycket heller. I det nya, moderna samhället som växte fram under 1900-talet var sådant inte intressant.

Men idag intresserar vi oss. Dagens konsumenter tycker att det är högst relevant att få veta från vilken gård mjölken kommer, när mjölkningen skedde, och vilka krav som bonden lever upp till när det gäller miljö- och klimatfrågor. Eller att få veta hur produktionsvillkoren sett ut för den nyinköpta bomullsskjortan.

Även företag och myndigheter ägnar idag ett stort intresse åt id-märkning av varor och föremål som gör dem spårbara. För företagen innebär det möjligheter både att effektivisera internt och att erbjuda nya produkter och tjänster. Myndigheterna, å sin sida, ser möjligheter till bättre verktyg för att skydda samhället för farliga varor och att bekämpa brottslighet.

Märkningen av Lu Lis tegelstenar i Nanjings stadsmur är gjord för att läsas av människor. Men för att kunna utnyttja identifierare i det moderna samhällets enorma varuflöden krävs maskinellt läsbara id-märkningar. Den traditionella streckkoden är en sådan. På några decennier har den etablerat sig som standard för maskinell identifiering inom en massa områden, från handel, logistik och lagerhållning till konsertbiljetter. Men streckkoden har sina begränsningar. Den kräver fri sikt och lämplig vinkel mellan etikett och läsare; och den kan bara bära en mycket begränsad mängd information. Därför pågår nu en övergång till andra typer av id-märkning. Särskilt stort är intresset för elektroniska märkningar som läses av trådlöst med radiovågor, så kallad RFID, Radio Frequency Identification. (Det finns fler förkortningar på området, till exempel NFC, Near Field Communication, men låt oss för enkelhets skull hålla oss till RFID som samlingsbeteckning.)

– Det här är ett väldigt populärt ämne hos mina studenter. De ser att mycket affärsutveckling kommer att vara centrerad runt RFID-lösningar i framtiden, säger Mark Smith, professor vid KTH och forskare inom RFID.

RFID erbjuder fantastiska möjligheter för företag att i realtid få överblick över sin verksamhet, förklarar han. Till skillnad från streckkoder kan RFID-taggar vara dolda och ändå läsas av.

– Att sätta en RFID-etikett med en unik identitet på ett föremål i en verksamhet gör att jag kan spåra det och identifiera det med dator, säger Mark Smith. Detta är användbart på många sätt. Om jag har en tillverkningsindustri kan jag följa varuflödeskedjan i detalj, och se var alla komponenter och verktyg är just nu, och vart alla produkter är på väg. Är jag en återförsäljare kan jag använda RFID för automatisk inventering av butiken, så att jag aldrig får tomt av en vara på hyllorna. Jag kan bevaka alla faser i min distributionskedja och ta emot informationen var som helst, till exempel på min mobilskärm.

RFID tillsammans med unika identifierare kan också användas för att garantera äktheten hos produkter, påpekar han. De betydande problemen med plagiat inom många branscher gör att det finns ett stort intresse för sådana lösningar.

– Och genom att kombinera RFID med olika typer av sensorer så skapas ytterligare möjligheter, fortsätter Mark Smith. RFID-etiketten kan till exempel registrera om varor blivit fuktskadade eller manipulerade under transport.

Det verkligt omvälvande är nämligen inte vad RFID-tekniken i sig innebär, utan vad som blir möjligt när RFID och unika identitetsnummer kombineras med IT-samhällets andra ingredienser, som billiga mikroprocessorer och sensorer, mobil kommunikation, Internet, LAN och WLAN, GPS och enorma datalagringsmöjligheter. Vi är på väg mot ett internet of things – en verklighet där apparaterna i vår vardag i stor utsträckning också kommer att vara små datorer, och uppkopplade mot varandra. Datorer är de redan, förresten. 98–99 procent av alla mikroprocessorer som tillverkas idag monteras i andra apparater än det vi normalt kallar ”datorer”. De finns i mobiler, bilar, vitvaror, leksaker och tusen andra apparater som omger oss i vårt hem, på vår arbetsplats och ute i samhället. Idag är de flesta av dessa inbyggda datorer isolerade enheter, skilda från alla andra datorer, men räkna med att de i allt större utsträckning kommer att vara uppkopplade i framtiden, och kunna utbyta information med andra maskiner.

Några som försökt att skildra vad denna utveckling sammantaget kan leda till är redaktionen för RFID Journal som 2009 gjorde ett temanummer där artiklarna beskrev scenarier för hur RFID kan användas år 2030. Här kan man läsa om hur räddningsarbetet vid en stor industriolycka koordineras med hjälp av RFID. Tekniken används här bland annat för att identifiera de skadade, för att övervaka inflödet av ambulanser till olycksplatsen och för att sedan fördela patienterna på olika sjukhus utifrån realtidsinformation om var det finns lediga sängplatser och nödvändig utrustning.

I en annan artikel i tidningen skildras en familjs alldeles vanliga shoppingtur. RFID används redan på parkeringen, för att hitta närmaste lediga plats. Inne i affären tar familjen del av produktinformation för olika varor i sina mobiltelefoner. Både streckkoder och RFID kan användas för det.

En tredje artikel beskriver hur vd:n för en underleverantör till flygplanstillverkare använder RFID för att övervaka outsourcing, leveranser och reklamationer och för att kunna samarbeta tätare med en viktig kund.

Gemensamt för exemplen är att stora mängder information samlas in automatiskt och processas så att människor kan fatta sina beslut – oavsett om det rör en trivial parkeringsplats eller ett livsviktigt medicinskt avgörande – med stöd av information som är relevant men som tidigare inte varit tillgänglig i beslutsögonblicket.

Myndigheternas intresse för spårbarhet och identifierare i distributionskedjorna väcktes på allvar under 1990-talet, när galna ko-sjukan spreds. Plötsligt blev det uppenbart att den moderna storskaligheten också hade negativa sidor: insatsvaror blev identitetslösa längs distributionskedjan, och svåra att spåra till sitt ursprung. Den snabba ökningen av piratkopierade importvaror några år senare bidrog till att öka myndigheternas intresse i frågan ytterligare.

Idag är spårbarhet lag för alla livsmedelsprodukter i EU. ”Ett steg fram och ett steg tillbaka” kallas regeln, som innebär att varje led i distributionskedjan ska hålla reda på varifrån den fått sina insatsvaror, och vart den skickat sina förädlade produkter.

 

Hälso- och sjukvård är en av de branscher där RFID förutspås få en stor betydelse.

– Förhoppningen är framför allt att RFID ska kunna bidra till ökad patientsäkerhet, förklarar Daniel Forslund, kansliråd på socialdepartementet, som arbetar med frågor om e-hälsa. RFID kan även få de interna processerna på ett sjukhus att funka bättre, vilket minskar väntetiderna. Men även det är en patientsäkerhetsfråga i grunden: ju kortare tid du som patient får vänta, desto mindre risk är det att ditt tillstånd förvärras.

Konkret handlar RFID i vården bland annat om att maskinell identifiering kan användas som kvalitetssäkring, för att förhindra misstag som beror på den mänskliga faktorn, förklarar Ragnar Lindblad, ordförande för ICT-gruppen i Swedish Medtech, de svenska medicinteknikbolagens branschorganisation.

– Hela vården är ju en enda lång kedja av identifiering av personer och åtgärder, där det finns en ordinerad koppling – att en viss patient ska få en viss behandling, säger han. Det kan ju vara allt från att ge rätt läkemedel till att operera rätt del av kroppen. Att maskinellt kunna verifiera att det läkemedel jag har i handen hör ihop med den patient jag står framför – det är en stor fördel. Vi vet att det ibland sker misstag när kontrollen görs manuellt.

Identifierare med unika nummer skulle kunna användas för att undvika sådana ödesdigra misstag, till exempel att patienter får fel blod. Tidningarna har rapporterat om åtminstone tre sådana händelser vid svenska sjukhus under 2008 och 2009. Noggranna manuella kontrollrutiner har förstås funnits, men brustit. I ett av fallen bidrog två patienters snarlika personnummer till förväxlingen. Med trådlösa identifierare i patientarmbandet och på blodpåsen kunde systemet slagit larm automatiskt: denna patient och denna behandling hör inte ihop!

RFID i vården gör också att mycket information kan dokumenteras automatiskt i journalen. Där loggas vem i personalen som var inne hos patienten, vilken medicin han eller hon hade med sig, och exakt när det skedde. Det innebär både mindre administrativt krångel för personalen, och ett säkrare journalmaterial.

Men det mesta av detta ligger ännu i framtiden, berättar Ragnar Lindberg. Ännu används trådlös identifiering inom vården mest i passerkort. De mer sofistikerade lösningarna lyser med sin frånvaro.

– Det har gjorts ett antal piloter, men jag känner inte till några sjukhus som infört detta i sin ordinarie verksamhet, säger Ragnar Lindblad. En förklaring är nog att det är stora investeringskostnader, och att det ännu inte är självklart exakt vilken teknisk lösning man ska välja. Trådlös kommunikation kan ju se ut på flera sätt. Jag vet att man både tittat på bluetoothlösningar och id i mobiltelefon.

 

En industri med nära koppling till hälso- och sjukvård är läkemedelsbranschen. Där vill man använda identifierare för att bekämpa de mycket stora, och växande problemen med förfalskade produkter.

2005 beslagtog EU-ländernas tullar drygt 500 000 förfalskade läkemedel, vilket var dubbelt så mycket som året före. 2006 hade antalet stigit ytterligare till 2,7 miljoner. Den läkemedelsförsäljning som sker på nätet, från webbplatser som inte skyltar med sin verkliga fysiska adress, utgörs till mer än hälften av förfalskningar, vilket kanske inte förvånar. Men de förfalskade läkemedlen lyckas ibland också ta sig in i den vanliga handeln.

– I Storbritannien har det hänt flera gånger, säger Jan Ström, kommunikationsdirektör på LIF, svensk branschorganisation för forskande läkemedelsbolag. Det är inget fel på den brittiska apoteksdistributionskedjan, den är minst lika bra som den svenska. Ändå har det vid upprepade tillfällen kommit in förfalskningar, för det ligger så fruktansvärt mycket pengar i den verksamheten, och straffsatserna är än så länge låga.

Därför gjordes ett europeiskt pilotförsök hösten 2009 och våren 2010 vid 25 apotek i Mälardalen, där man kombinerade artikelnumret med ett unikt serienummer på varje enskilt läkemedelspaket. När varan skannas i kassan stäms serienumret av mot en databas. Vid tecken på förfalskning – om serienumret är felaktigt, eller om en förpackning med samma serienummer redan sålts någon annanstans – så slår systemet larm.

– En utvärdering efteråt visade att systemet fungerade, att det var kostnadseffektivt, bra och enkelt, att ledtiderna blev korta, att apoteken inte blev trötta på systemet och att själva skanningen funkade, säger Jan Ström. Därför har vår europeiska paraplyorganisation EFPIA beslutat att gå vidare med det här upplägget, med målet att vi ska ha det som ett alleuropeiskt system så snart som möjligt. Men det kommer att ta tid, eftersom vi har så olika apoteks- och distributionssystem i olika länder.

Det unika serienumret anges på förpackningen med en så kallad tvådimensionell streckkod, där informationen inte lagras i streck, utan i ett svartvitt rutmönster.

– Det stora syftet är att förhindra förfalskning, men i de här 2D-koderna finns också möjlighet att lägga in extra information, som utgångsdatum och batchnummer, säger Anita Finne Grahnén, direktör på LIF. Det är fördelar som vi så att säga får på köpet. Det gör att apoteken får lättare att hålla reda på att de inte säljer något som är för gammalt, samt att det blir enklare att spåra och dra tillbaka produkter om man upptäcker att något blivit fel i produktionen.

2D-streckkoder måste, precis som vanliga streckkoder, registreras en åt gången av en optisk läsare.

– Jag tror att det kommer att ske en övergång till RFID på sikt, säger Anita Finne Grahnén. Det ger ytterligare fördelar i distributionsledet – som att man kan läsa av hela pallar med varor. Men RFID-taggarna kostar fortfarande alldeles för mycket för att kunna sitta på varje läkemedelsförpackning. De har kommit ner i pris, men måste ner ännu mer.

 

RFID-lösningar handlar ofta om att ge överblick och kontroll över ett skeende genom att storskaligt samla information om var alla enheter befinner sig. Det påminner om den franske astronomen, fysikern och matematikern Pierre Simon de Laplaces gamla tankeexperiment från 1814, känt som ”Laplaces demon”. I det konstaterar Laplace, fritt återgivet, att den som känner till varje partikels läge och hastighet i universum, och som dessutom är klipsk nog att processa denna information, får en gränslös överblick över både världsalltets förflutna, nutid och framtid.

Mark Smith skrattar åt liknelsen. Jo, han ser parallellen, men kan också peka ut var analogin slutar.

– Well, RFID kan ge dig en klar bild av det förflutna och nuläget. Men det kommer knappast att kunna förutsäga framtiden åt dig.

Andra associerar snarare till George Orwell än Laplace, och pekar på hur RFID kan innebära ett hot mot den personliga integriteten. Kommer vi att bli övervakade av myndigheter eller företag som sammanställer våra inköp, våra resor i kollektivtrafiken, våra tv-vanor och våra boklån till en mycket närgången bild av oss? Eller kommer kriminella element avlyssna kretsarna i våra pass, plånböcker och nycklar och stjäla information därifrån?

– Det finns definitivt hot, men också potentiella lösningar, säger Mark Smith, KTH. Det finns RFID-taggar som går att stänga av, och man kan gömma information på taggar så att den inte kan läsas av fel person.

Det behöver stiftas lagar om hur RFID får och inte får användas, säger han. Och om branschen upplever att RFID:s framgång hänger på dess förmåga att skydda den privata integriteten så finns det mycket den kan göra i form av branschöverenskommelser.

Vi kommer också ha möjlighet att med en enkel billig RFID-läsare för hemmabruk själva skanna RFID-taggarna runt omkring oss, säger Mark Smith. Sedan kan vi oskadliggöra de taggar vi inte vill ha kvar genom att stänga av dem eller rentav ta bort dem fysiskt.

GS1 har för sin del redan mycket strikta krav på hur RFID får användas. Bland annat får inte personidentiteter finnas i RFID-taggen.

 

Andra lyfter fram möjligheterna att använda den moderna tekniken som en god kraft i samhället. Optimering med RFID i olika distributionskedjor leder till mindre spill, effektivare lager och logistik, kort sagt: mindre resursförbrukning och mindre miljöbelastning.

Identifierare och spårbarhet är också nödvändiga för att kunna garantera att den ständigt ökande andelen miljö- och rättvisemärkta produkter verkligen är producerade i enlighet med sina krav. Viljan hos konsumenter att stödja företag som tar socialt och ekologiskt ansvar är stor, men i praktiken upplever många det svårt att hålla sig informerad och göra miljö- och rättvisemedvetna val i köpögonblicket. Med RFID-märkning på varorna i butiken, och en applikation i mobilen kommer konsumenterna i framtiden direkt kolla upp en massa information om varan på nätet – både produktinformation från tillverkaren, och bedömningar av andra konsumenter eller betygsättning av miljö- och konsumentorganisationer.

– RFID innebär verkligen empowerment för konsumenten och användaren, det skulle jag vilja påstå är det allra viktigaste, säger Mark Smith.

Anders Nilsson