Diamond räds inte de storslagna frågorna

Publicerad i Tvärsnitt nr 4/2010.
Text: Anders Nilsson

Är man en medioker fysiolog och en ytlig forskare för att man även skriver artiklar inom ornitologi och lingvistik? Jared Diamond, professor vid UCLA och prisbelönt författare till böcker som Undergång och Vete, vapen och virus, tycker inte det. I oktober kom han till Sverige för att ta emot Kunskapspriset. Tvärsnitt fick en pratstund.

— Anden, anden. Tomten, tomten.

Jared Diamond ler förtjust och smakar på de svenska orden. Han varierar betoningen så att andens betydelse skiftar mellan fågel och själ, och tomtens mellan en bit mark och ett skäggigt sagoväsen. Professor Diamond är på besök i ett höstkyligt Stockholm för att ta emot Kunskapsprisets internationella hederspris, och utnyttjar tiden till att lära sig mer om det svenska språket.

— Svenskan är ett tonspråk, till skillnad från de flesta andra europeiska språk, säger han entusiastiskt. Det är det enklaste tonspråket jag känner till, med bara två sätt att betona. Ett språk jag lärde känna på Papua Nya Guinea har tolv sätt.

Språk intresserar Jared Diamond. Det gör också väldigt många andra ämnen. Han är fysiolog i grunden, en auktoritet på gallblåsan, men också ornitolog med Papua Nya Guineas fågelarter som sitt expertområde. Hans nuvarande professur vid UCLA, University of California, Los Angeles, är i geografi.

Populärvetenskaplig bredd
Diamonds populärvetenskapliga produktion är ännu mycket bredare. I uppmärksammade böcker som Vete, vapen och virus (Guns, Germs and Steel, 1997) och Undergång (Collapse, 2005) blandar han geografi, utvecklingsbiologi, antropologi och ekologi med flera ämnen för att besvara storslagna frågor som ”Varför var det européerna som kolonialiserade resten av världen, och inte tvärtom?” och ”Vilka faktorer har avgjort om historiska samhällen i kris har överlevt eller gått under?”

Böckerna har blivit stora framgångar. Allra mest Vete, vapen och virus, som bland annat belönades med Pulitzerpriset. I den visar Diamond hur Europas och västvärldens dominans på världsscenen kan knytas till geografiska och biologiska faktorer för tusentals år sedan: kontinenternas form och storlek, tillgången på vilda växter och djur som var möjliga att förädla till grödor och tamdjur. I Eurasien, där dessa förutsättningar var goda, inleddes en positiv spiral i samhällsutvecklingen. Genom att man införde grödor och tamdjur fick man en ökad välfärd som möjliggjorde ökad arbetsdelning och större samhällen, vilket i sin tur genererade nya innovationer, som ledde till ytterligare välståndsökning och så vidare.

Utvecklingen ledde inte bara till innovationer som stål, vapen och sjödugliga skepp. Djurskötseln, de täta samhällena och trafiken längs handelsvägarna förde också med sig nya sjukdomar som stärkte människornas immunförsvar. Allt detta blev avgörande faktorer för att européerna skulle kunna segla över haven, och kuva folk på andra kontinenter.

Misstänksamhet mot generalister
På Newtons tid var det fullt normalt för en vetenskapsman att ge sig in i så många discipliner som du gör. Idag är det minst sagt ovanligt. Hur kommer det sig?

— Det är förstås delvis en följd av kunskapsexplosionen, säger Jared Diamond. Det finns mycket mer att lära sig idag; man måste ägna mer utbildningstid åt att lära sig en specialitet. Men det beror också delvis på de ideal och belöningar som vi har i akademierna. Det gäller i alla fall för USA, och mitt intryck är att det är så i Europa också. Belöningarna går till specialisterna, medan generalister behandlas med misstänksamhet: ”Är han en dålig fysiolog eftersom han försöker skriva om fåglar också?”

Är det ett problem?

— Det är ett allvarligt problem. Det finns fördelar med att vara generalist. Ju bredare kunskaper du har, desto mer kan du se. Ju fler tekniker du har, desto bättre kan du lösa problem.

Dessutom får forskare med väldigt smala intressen ofta en kort produktiv karriär, menar Diamond. Efter 10—20 år är idéerna slut. Med bredare referensramar är det mer troligt att man lyckas formulera nya, intressanta forskningsfrågor efter 40 och 50.

— Men man måste ha kontroll över sitt ämne, påpekar han. Man måste vara specialist och generalist.

Viktigt vara specialist i början
Så vad är ditt råd till unga forskare som vill odla sin bredd?

— Jag var noga med att inte skriva om något annat än gallblåsan, som är min specialitet, de första tio åren. Se till att etablera dig ordentligt, så att de inte kan kasta ut dig hur som helst. Sedan kan du bli generalist!

Den dos av kritik som hans böcker fått tolkar han dock inte som ett utslag av rivalitet mellan dessa läger.

— Alla mina böcker bygger på artiklar av och diskussioner med specialister, och reflekterar vad ledande specialister på området tycker. Men samtidigt finns det förstås andra specialister som kan ha andra uppfattningar. Det finns många skäl till att forskare inte håller med om saker som andra forskare säger.

Vad är den hårdaste kritik du fått?

— När det gäller Vete, vapen och virus så kom kritiken från två håll. Dels från rasister som säger att min förklaring är fel, och att européerna erövrade världen för att de har högre IQ. Dels från radikala liberaler som inte tycker att det är trevligt att vara intresserad av sådana frågor.

Jared Diamond har också beskyllts för miljödeterminism, en invändning som han tycker är lite tramsig. Han reducerar inte människans utveckling till enbart en fråga om geografi, flora och fauna, utan lägger stor vikt vid till exempel kulturella och sociologiska aspekter. Men att den fysiska miljön inte är oväsentlig är ju uppenbart. Varför skulle det vara determinism att påpeka det?

Skriva populärt är inte så arbetsamt
Diamond har skrivit populärvetenskap i varierande omfattning sedan 1970-talet. Det är ett bra sätt att få lära sig saker, tycker han.

— Jag har alltid gillat att lära mig mer. Jag skrev mina vetenskapliga artiklar om gallblåsor och fåglar, men det fanns så mycket annat som jag också ville veta mer om. Och när jag hade satt mig in i ett ämne, och formulerat och förklarat det för mig själv, så var det inte mycket mer arbete att skriva ner det för att förklara för andra.

Så såg processen ut för bland annat Vete, vapen och virus, berättar Jared Diamond. När han bestämde sig för att skriva boken hade han redan gjort efterforskningar i flera år, och hade det mesta klart för sig.

— Att skriva boken var inte en så stor utmaning som det kanske verkar. Jag visste redan svaren; det handlade bara om att dokumentera allt i detalj. Det var kul, säger han och rättar till den iögonenfallande slipsen, mönstrad med dinosaurier.

— Den är en gåva från American Museum of Natural History. Stegosaurus, förklarar han.

Nä, det där ser inte ut som stegosaurus …

Han tittar förvånat ner.

— Nej, det är ju triceratops! Mina ursäkter!

Vad vi kan lära av stamsamhällen
Nu jobbar Jared Diamond på nästa bok. Den ska handla om stamsamhällen, och vad vi i vårt moderna samhälle kan lära av dem. Både bra saker att ta efter och dåliga saker att undvika.

— Den första staten dök inte upp förrän 3400 f Kr, så i ett långt perspektiv är statligt styre ett nytt fenomen, säger han. Att jag inte själv väntas gå och döda eller bestraffa någon som jag är arg på är ju till exempel en stor fördel med statligt styre. Men när det gäller annat, som frågor om livsstil, barnuppfostran och hur vi behandlar äldre, kan stamsamhällena enligt min mening lära oss en hel del.

Vid det här laget har Diamond ett inarbetat sätt att närma sig nya ämnesområden.

— Det brukar bli en blandning av att få inledande artikelförslag från experter på området, att läsa de texterna, att korrespondera och få förslag på fler experter och texter, och ibland att träffa folk. Och även att ge föreläsningar i ämnet. Det är det snabbaste sättet att upptäcka om du har fel: säg det på en föreläsning, och du kommer att få felen påpekade för dig, skrattar han.

Sammanfatta en bok i en mening
Han är snabb i repliken, behöver ingen betänketid för att svara. Utom en gång. Frågan ”Finns det några ämnen som du inte är intresserad av?” gör Jared Diamond ställd.

— Visst… Vad är jag inte intresserad av? (tystnad) Det där krävde lite eftertanke… (ny tystnad) Tidigare hade jag sagt juridik, men en av mina söner började läsa juridik i augusti, och nu tar han med rättsfall hem som är väldigt intressanta… Vad mer? Jo, modern molekylärbiologi! Jag är intresserad av vad man kan lära sig av den och använda den till, men jag är inte intresserad av detaljerna i den för deras egen skull. Där har du ett ämne!

I förordet till National Geographics bok ”1000 Events That Shaped the World” beskriver Jared Diamond hur han förr i tiden blev ilsk på journalisters förväntningar om ett kort svar på frågan ”Vad handlar boken om?” Som om 518 sidor och fem års hårt arbete inte borde förtjäna lite mer respekt än så. Men med tiden insåg han att frågan inte var absurd, utan helt legitim. Och han lärde sig att sammanfatta en bok i en mening.

Innan vi skiljs åt ber jag honom att demonstrera. Hur låter den kortkorta versionen av Undergång? Diamond tar sats.

— Faktorerna bakom ett samhälles förmåga eller oförmåga att upptäcka och lösa sina problem kan grupperas i fem kategorier: mänsklig påverkan på nödvändiga resurser, extern klimatförändring, relationer med vänliga samhällen, relationer med fientliga samhällen samt att samhällets egna politiska, ekonomiska och sociala institutioner tillåter att man upptäcker och löser problemen.

Han hämtar andan.

— En mening, ler han nöjt. Lite Thomas Mann-aktig, med många satser, men bara en mening.

Anders Nilsson

Share Button

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *