Åter den obehagliga känslan av att jag måste fått något fullständigt om bakfoten. Men varför annars kollidera protoner 90 meter under mark?

Svaret: För att det blir billigast så. Att köpa upp all mark som hade behövts om acceleratorringen legat ovan jord skulle krävt betydligt större resurser.

Det är sällan en behaglig upplevelse att inse att något man tagit för givet är bort i tok. Men man går ur det stärkt, lite klokare. Att få sina teorier krossade är vägen till ny kunskap.

Glad för att min CERN-krönika i tidningen Curie får beröm, och för att tajmningen fungerade som tänkt. Texten publicerades dagen före tillkännagivandet att teorierna bakom Higgspartikeln belönas med Nobelpriset i fysik 2013.

Välkammad Higgspartikel krossar inga teorier.

Upptäckten är en enorm seger för de tiotusentals forskare som varit involverade i arbetet med acceleratorn LHC och experimenten ATLAS och CMS. Men den är också slutpunkten för ett viktigt kapitel i berättelsen om CERN.

Finns det en risk att utomstående kan få ett intryck av ”Uppdraget slutfört”? Sergio Bertolucci, Director for Research and Scientific Computing vid CERN, nickar igenkännande åt frågan.

– Som jag sa till mina kolleger efter fjolårets presskonferens: ”Vårt problem fram till igår var att hitta Higgs. Vårt problem imorgon är att vi har hittat Higgs.”

Artikeln från min resa till CERN publicerades i Tidningen Curie.