För en timme sedan sköts Jupitersonden JUICE upp från Franska Guyana. Gabriella Stenberg Wieser och hennes kollegor på Institutet för Rymdfysik har instrument med på sonden. Jag porträtterade henne i Tidningen Curie i vintras.
Mycket intressant studiebesök på ESS och Max IV i Lund igår!
Utsikt över ESS-bygget. Den runda träkonstruktionen i mitten markerar platsen för anläggningens nav, dess mål, där neutronstrålning ska alstras i ett stort block av volfram.
I ESS:s acceleratortunnel kommer protoner att accelereras till 96 procent av ljushastigheten. Tunneln är just färdigställd av entreprenören Skanska och lämnas formellt över till ESS nästa vecka.
Tillträde till strålrör på Max IV!
Det är väldigt tjusigt när man får hela startsidan som intro! I en artikel på forskning.se skriver jag om upptäckten av gravitationsvågor och varför den är viktig.
”Generationer av mikroskopforskare har fått lära sig att fysikens lagar sätter en orubblig gräns för ljusmikroskopins upplösning. Mindre detaljer än omkring 0,2 mikrometer skulle aldrig gå att se, konstaterade den tyske fysikern Ernst Abbe 1873. En orsak var ljusets egen våglängd som begränsar den möjliga upplösningen, lite som tjockleken på en pennspets sätter en gräns för hur tunna streck den kan rita.
Därför är det förståeligt att årets Nobelpristagare i kemi haft svårt att få gehör för sina idéer om att driva ljusmikroskopin förbi Abbes gräns och ner på nanonivå.”
I artikeln Två sätt att trimma ett mikroskop i nya Forskning & Framsteg (nr 10/2014) förklarar jag årets Nobelpris i kemi.
”I vissa fall är det särskilt angeläget att minimera den strålning som träffar friska celler. För ett barn som strålas för hjärntumör kan det innebära skillnaden mellan att leva resten av livet med en lätt hjärnskada och att leva ett normalt liv. För att rädda livet på barn med cancer i hjärnan måste läkarna i dag ofta behandla dem med strålning som kan ge bestående kognitiva skador. Hur omfattande dessa blir beror på faktorer som hur hög stråldosen är, vilka delar av hjärnan som strålas och i synnerhet hur ung patienten är vid strålningstillfället.”
Nya Forskning & Framsteg (nr 7/2014) ägnar tre uppslag åt min artikel om protonterapi. Protonstrålning är inte ett dugg bättre på att döda cancerceller än konventionell strålbehandling. Ändå ökar antalet kliniker för protonterapi snabbt i världen. Anledningen är att behandlingsformen kan minska strålskadorna i frisk vävnad. Nog så viktigt!
Sveriges första riktiga protonklinik, Skandionkliniken, öppnar 2015 i Uppsala. Men stadens historia inom protonterapi sträcker sig mer än ett halvsekel tillbaka. När den första protonterapipatienten strålades vid Svedberglabbet i Uppsala 1957 var det en världshändelse. Bara Berkeley i USA var före.
Artikeln finns på Forskning & Framstegs webb.
Upptäckten av Higgspartikeln 2012 beskrivs ofta som den sista saknade pusselbiten i partikelfysikens standardmodell. Det betyder dock inte att alla elementarpartiklar nu är funna. Tvärtom är fysikerna övertygade om att det finns fler än dem som hittills hittats. De senaste decennierna har det blivit tydligt att standardmodellen inte räcker för att förstå universum – faktum är bara omkring en sjundedel av all universums materia består av standardmodellens partiklar. Resten, sex sjundedelar, utgörs av något annat, något som inte ryms i modellen. Något som, i brist på bättre, brukar kallas ”mörk materia”.
Om jakten på den mörka materiens partiklar skriver jag i tidningen Curie.
Åter den obehagliga känslan av att jag måste fått något fullständigt om bakfoten. Men varför annars kollidera protoner 90 meter under mark?
Svaret: För att det blir billigast så. Att köpa upp all mark som hade behövts om acceleratorringen legat ovan jord skulle krävt betydligt större resurser.
Det är sällan en behaglig upplevelse att inse att något man tagit för givet är bort i tok. Men man går ur det stärkt, lite klokare. Att få sina teorier krossade är vägen till ny kunskap.
Glad för att min CERN-krönika i tidningen Curie får beröm, och för att tajmningen fungerade som tänkt. Texten publicerades dagen före tillkännagivandet att teorierna bakom Higgspartikeln belönas med Nobelpriset i fysik 2013.
Upptäckten är en enorm seger för de tiotusentals forskare som varit involverade i arbetet med acceleratorn LHC och experimenten ATLAS och CMS. Men den är också slutpunkten för ett viktigt kapitel i berättelsen om CERN.
Finns det en risk att utomstående kan få ett intryck av ”Uppdraget slutfört”? Sergio Bertolucci, Director for Research and Scientific Computing vid CERN, nickar igenkännande åt frågan.
– Som jag sa till mina kolleger efter fjolårets presskonferens: ”Vårt problem fram till igår var att hitta Higgs. Vårt problem imorgon är att vi har hittat Higgs.”
Artikeln från min resa till CERN publicerades i Tidningen Curie.
Årets mest spännande uppdrag: reportageresa till CERN! Har tillbringat dagen i tunnlarna under den schweizisk-franska gränsen och tittat på partikelacceleratorn LHC och dess experiment ATLAS (bilden) och ALICE.
Besöket ska resultera i texter för Vetenskapsrådets tidning Curie.